Mitt konstnärskap
Jag är född med pensel i handen, men när jag var 20 år började min konstnärliga bana ta form på riktigt. Jag började måla abstrakt, där utgångspunkten var färgen och en inre rörelse som påverkade mina penseldrag. Så småningom började jag experimentera med kollage, sådant jag hittade, så som gamla tapeter, skrifter, noter och annat som inspirerade mig. Jag hade ett antal utställningar i Sverige, men också i Kanada, där jag bodde några år. I staden Quebec gick jag en utbildning i Akryl och blandteknik, min lärare uppmuntrade mig i att ta ut svängarna och måla i större format, en ny fas i mitt måleri tog form, jag började måla landskap, fortfarande abstrakt, men där man kunde skönja naturen, i något jag kallade inre landskap, med inspiration från 1800-tals målaren Turner. Målningarna kunde sägas vara åt det esoteriska hållet, det gick hand i hand med mitt intresse för personlig utveckling och andlighet. Jag utövade yoga och meditation och försatte mig i ett meditativt tillstånd innan jag påbörjade den skapande processen. Landskapsmåleriet klingade så småningom av och jag började längta tillbaka till ett friare utforskande. Jag återgick till kollage och blandteknik, där jag återigen använde mig av papper, färg, pennor med mera, jag kallade mina verk för fragment. Jag tänkte mig mina skapelser som en liten bit av en större helhet, kanske något man skulle kunna ha hittat, kvarglömt, avskavt, patinerat av tidens tand ofta i gråskalor, svart och vitt, fortfarande abstrakt, men med tydligare former. Det fanns något befriande i begränsningen av färgval, men också utmanande på ett spännande sätt. Efter en tid, lockades jag återigen av färgernas möjligheter. Nu blev det horisontala fält, liknande landskap, men mer en lek med rymd och mittfält, mer avskalat och minimalistiskt.
Den figurativa eran, med tydliga former är det som kommer sedan. Från att under en längre tid ha bott i hus på landet flyttade jag nu till staden, närmare bestämt till Stockholm, där hade jag nu inte längre utsikt mot havet och naturen, utan mot höghusen på andra sidan gatan. Plötsligt märker jag hur jag börjar måla tydliga kvadratiska former med färgfält och symmetri på ett för mig helt nytt sätt. Kanske sammanfaller detta också med att mina egna personliga konturer blivit tydligare. Så småningom letar sig konkreta, figurativa bilder in i dessa fält, det blir mänskliga gestalter, kvinnor och fåglar, ett och ett annat hus också. Vid samma tidpunkt får jag ett arbete som konstpedagog. Jag arbetar i en ateljé med barn och skapande, skapande i alla dess former, i olika material och tekniker. Det är ett mycket stimulerande och kreativt jobb, vilket gör att jag skapar mindre för egen del. Under några år lägger jag måleriet åt sidan. Mitt eget skapande sätter fart igen när jag får en egen ateljé, det ger mig ro och utrymme för att återigen utforska vad som vill komma till uttryck. Den nya fasen i mitt måleri får ett tydligt tema: träd. Detta, delvis sprunget ur mitt fördjupade intresse för skogen och den nya kunskap jag fått för hur betydelsefull den är för den biologiska mångfalden och hur träd samverkar med varandra och med mycket annat, som är beroende av deras existens. Mitt måleri fick en dimension av aktivism, där jag ville lyfta fram människans kontakt med det som sträcker sig mot höjder och mot djup, himlen och det som finns under jorden, förgreningar, rotsystem och mikroorganismer. På den vägen är det. Jag tillåter mig att skapa i olika material och olika stilar, där den röda tråden för tillfället är naturen. Det är en ständig förändring i mitt konstnärliga arbete, vilket hänger ihop med själva livet och dess utsiktsplats, perspektiv, sinnestillstånd och inspirationskällor.